Text och foto: Horst Kuehne Hede

NYTT ÖRINGREKORD i HEDE!

Strax före kl. 20 igår kväll 2010-07-15 knackade någon på dörren, när jag satt i soffan framför TV:n och väntade på att filmen skulle börja. När jag öppnade dörren stod där de 2 tyskar utanför som är i grannstugan på semester.

Jag känner dem sedan förut, då dem varje år kommer på semester till Hede. De hade en gammal påse i handen och ville veta vad det var för fisk de hade fått. När jag öppnade påsen blev jag alldeles förskräckt! Där låg en jättestor öring, en sådan hade jag aldrig sett i hela mitt liv. Direkt vägde jag den, den var på 7,56 kilo, 81 cm lång, hade ett bukomfång på 49 cm och stjärtfenan var 22 cm bred! Som gammal "Master Measurer" för djur i den anrika "Safari Club International" visste jag omedelbart att jag måste väga, mäta och plåta fisken mycket noga och det gjorde jag.
Det är inte alla dagar man får en sådan skönhet i händerna. Fångstmannen, eller rättare sagt fångstkvinnan, heter Renate Hanke. Hon fick fisken på en liten spinnare i silver med små röda streck på.

När jag ville veta detaljerna kring fångsten och ville se utrustningen hon fick fångsten med, blev jag förskräckt igen! Det var ett jycke-teleskopspö, en sådan som lätt passar i ryggsäcken. Rullen var en s.k. "ultralight" med 0.20 (!) flätad lina på. Rena LEKSAKER, inte alls värdig en sådan härlig fisk. Med den ”Mickey Mouse”-utrustning tog det henne 45 minuter att få upp fisken. Efteråt var hon HELT SLUT! Nå ja, hon slog det gamla rekordet för Hede med råge. Från 4,9 kilo i 1991 till 7,56 kilo i 2010, inte illa! Det tar nog några år nu att slå det nya rekordet, om den alls kommer att slås. Vilken tur vissa ”bloody beginners" har!

När Renate fick hugg ville hon ha hjälp av sin man, som dock vägrade att hjälpa henne. Hon hade fått fisken på kroken, nu skulle hon också ta upp den, sa han. Han hjälpte bara till att få öringen ur vattnet med sin huggkrok. Ja och sen skulle jag enligt tyskarnas önskemål skära upp den vackra fisken och filea den. Då blev jag förskräckt för tredje gången och lyckades övertala dem att istället montera den. Nu ligger skönheten i frysen i väntan på hemtransport till Tyskland och till närmaste konservator.

Klockan var 24.00 när vi äntligen kom i sängen. Vilken fångst, vilken kväll, vilken natt. Tänk att få vara med om sådant! Åter igen en bekräftelse på att vi har en himlans förmån att kunna bo och leva i ett sånt härligt landskap!