Hedeflugan - napp var det här      
Skrivet av Horst Kuehne 9 december 2010   
 

Bild: Kenth Fick. Oskar Fick och dottern Alma i full färd med tillverkningen av Hedeflugan. 
För några dagar sedan såg jag ett härligt program på TV 4 Sport som handlade om fiske i Härjedalen. Del av reportaget handlade även om ”Hedeflugan”, tillsammans med intressant bakgrundsinformation. Då kom jag ihåg att jag redan sommar 1988 hade ett reportage i den turisttidning som jag då producerade. Jag vill återge ett sammandrag från detta reportage för att jag tycker det är spännande med all den historik som ligger bakom den än idag så väl kända Hedeflugan.

Skomakaren, Svarta Maja, Gröngölingen och Sotaren. De fiskeflugorna och andra sorter hade vid tiden för intervjun Alma Nordlund i Hede redan bundit i 54 år! Hon var förmodligen det enda ”flugbindningsproffset” som band flugor med bara händerna – helt utan städ. Alma var då, 1988, 69 år gammal. Någon gång vid 15 års ålder fick hon lära sig denna konst av sin far Oskar Fick. Han själv kom på idén när hans köpta flugor inte gav något napp. Redan 1918 tillverkade han sin egen fluga! Under 1920-talet började han med husbehovsfiske, som då var ett måste för att överleva. Han var inte alls nöjd med sina köpta massproducerade flugor och insåg att en ”egen” fluga kanske vore lösningen för att ”få mat på bordet”. Sagt och gjort, Oskar iakttog insekterna på vattnet väldigt noggrant och efter långa stunder och många kvällar vid åkanten fick Oskar sina geniala idéer om hur en bra och ”mättande” fluga skulle se ut. Efter doppet av fluga nr. 1 började Oskar så smått att fundera på ytterligare modeller. Hans självtillverkade fluga nappade nämligen mycket bra! Så småningom kom dottern Alma in i bilden och även hon tillverkade nu ”Hedeflugan”. Efterfrågan på dessa flugor bara ökade och ökade. Det fanns 34 olika flugor. De första 24 blev namnsatta av jägmästare Bengt Belander och sportfiskaren Nils Färnström någon gång mellan 1938-1939. Alma och hennes far namngav sedan de övriga 10 flugorna.

Alma sade till mig ”jag tänkte sluta med flugbindningen vid 70, men nu tror jag att jag håller på tills jag fyller 80 år”. Hon satt där vid köksbordet med dagsljuset som silade genom blommorna i fönstret. På en silverbricka låg påfågelfjädrar, tuppnackar, garn i olika färger, koppartråd och så fiskekrokar förståss. FORT gick det, på bara ett par minuter växte en fluga fram i Almas flinka händer. Hela tio dussin flugor per dag band hon! Det är svårt att föreställa sig att göra 120 flugor i rasande fart, de är ju så små, så små. Hur många flugor det har blivit under åren har hon för länge sdan tappat räkningen på. Hon kom dock ihåg att hon på 1940- och 1950-talet fick 35 öre dussinet för jobbet och hade då en dagspenning på blygsamma 4 kronor. Tålamod sade Alma är det viktigaste. Fästtråden ska sitta ordentligt från början, flugan ska arbetas underifrån. Allt för att det ska hålla och inte rasa av kroken. De importerade flugorna var Alma mycket skeptisk till. Hedeflugan är handbunden och håller därför väldigt bra, i motsats till importerade ”klistrade” flugor. Förut färgade Alma garnet själv, men efter en tid fanns rätt kulörer att köpa. Värre var det dock att hitta dun i rätt nyans. Därför färgade Alma dunet själv. När Alma band flugor som mest blev hon ansträngd i ögonen och fick värk i händerna. Alma talade om för mig ”jag höll aldrig på med andra handarbeten utan sparade mig för flugorna”. Att binda 120 flugor om dagen och samtidigt sköta hushåll och två barn kunde förståss vara ”marigt”. Alma menade också att ”det är tur jag inte har en ”grinig gubbe”. Maken Lasse hade enligt henne stått ut med mycket. Han brukade också hjälpa till med lackeringen av flugorna. Reklamkontot har varit litet genom åren. Alma annonserade aldrig och det behövdes väl inte heller. Enligt henne så gick flugorna ”som smör i solen” ändå. Det som bekymrade Alma allra mest var att det inte fanns någon som var villig och intresserad att ta över produktionen. Hon saknade alltså en ”efterträdare”. Men Alma gav inte upp så lätt! Hon sade att hon skulle ”hålla på så länge Gud låter henne vara frisk och vem vet, tids nog kommer det kanske någon som är tillräckligt intresserad”.


Under mina intensiva efterforskningar på bl.a. Internet och genom samtal med olika människor hittade jag upprepade gånger olika informationer om Hedeflugan, t.o.m. ”efterapare”. Men dessa ”apade flugor” är inte alls någon ”Hedefluga”. Dessa är precis det Alma och hennes far Oskar var emot under hela sina liv: klistrade massproducerade imitationer, och långt ifrån vad Hedeflugan var en gång i tiden. Vad det gäller en ”efterträdare”, så hade Alma tyvärr inte alls någon framgång. Hennes önskemål och största dröm blev därmed obesvarad. All den fantastiska kunskapen om flugbindning hon hade gick därmed tyvärr förlorad. Det gick precis som med allt annat, gamla traditioner och kunskaper försvinner när ”de gamla” lämnar oss!  Man kan ju fundera på människor som klagar och gnäller över att inte ha ett arbete. Här fanns det ju arbete och pengar att tjäna! Hur var det nu med dåtidens ”Glesbygd 90” och ”Leve Landsbygden”? Hur är det med dagens ”Hela Sverige Skall Leva” och ungdomar som helst vill kunna bo kvar i bygden?

Alma Nordlund, född Fick, har tyvärr avlidit i en ålder av 88 år och hennes fantastiska konst att binda flugor är numera endast ett minne blott. Men än idag minns de seriösa flugfiskare hennes vackra och framför allt effektiva flugor. Alma var öppen och humoristisk till sin läggning och många minns henne sittande vid sitt lilla bord på olika marknader i Härjedalen. Krutgumman med en flugbindningskarriär på 65 år har knutit sin sista fluga. Må Alma, hennes make Lasse och hennes far Oskar vila i frid – ni är inte bortglömda! En liten broschyr om Hedeflugan och dess historik är under arbete och kommer förmodligen att finnas tillgänglig de närmaste veckorna! Och – man ska aldrig säga aldrig! Jag har just fått upplysning om att en ny generation Fick tar över Oskars och Almas arv och kommer att fortsätta med tillverkning av den vida kända Hedeflugan. Som det nu ser ut så kommer Almas dröm till sist att förverkligas, till stor glädje för alla flugfiskare! Historien och gammalt hantverk LEVER i Hede och Härjedalen !